DIALOG MELLAN STEFAN GREEN, SOM ÄR LÄRARE VID PINGSTRÖRELSENS TEOLOGISKA SEMINARIUM OCH ROLF ERICSON, PASTOR OCH KANTOR EMERITUS

Rolf: Den senaste tiden har jag försökt sätta mig in i de olika uppfattningar som finns om det hermeneuetiska förhållningssättet till bibeln. Hermeneutik eller tolkningskonst är vetenskapen om rätt tolkning av en text

Rolf: Den fråga som skiljer många kristna är frågan om auktoritet. Jag vill gärna tro att Bibeln är ett redskap, som möjliggör att min tro växer. Om bibeln är en auktoritet, som man till varje pris måste böja sig för både emotionellt och intellektuellt så tror jag att det kan bli farligt. Historien bekräftar att människor gjort det, och utövat maktmissbruk på det sättet. Detta är också orsaken till många konflikter och krig mellan människor även i vår tid. Jag läser: ”Kristen tro är inte tro på Bibeln, utan tro på Gud, med hjälp av bibeln:” Så vill jag gärna se det. Har jag fel?

Stefan: Nej, jag tror inte du har fel. Att böja sig för bibelns budskap får inte ske förrän efter noggranna studier. En bokstavstro som kräver underkastelse bara för att Bibeln säger något är farlig för en själv och ibland för sin omgivning. Sedan handlar det om den process som pågår inom en själv. Jag kan tvinga dig att följa mina värderingar och övertygelser. Men däremot kan vi ha en dialog där det finns utrymme för oss att att komma vidare.

Rolf: Jag undrar om man verkligen kan få en tillräcklig kunskap om allt som finns i bibeln. Jag tror att man måste se en del i ett historiskt perspektiv, och lämna en del som hör till det förflutna. Du får gärna protestera mot detta. Kan vi komma åt det som hände för mer än två tusen år sedan och vara helt säkra? När de bibliska skrifterna skrevs, så tror jag att människorna som skrev, gjorde det utifrån sin samtids tänkesätt. Trots vår bristande kunskap, så tror jag att det finns sanningar, som är av bekännelsekaraktär, där ”vi måste tro utan att se” Noggrant studium av skrifterna, där skrift tolkar skrift, har ju präglat Pingströrelsen. Här har olika tolkningar bl.a. i eskatologiska frågor gjorts till läror. Så var det under min uppväxt, och det förekommer kanske fortfarande.

Stefan: Intressant att du förväntade dig att jag inte skulle hålla med dig. Varför trodde du det? Jag har studerat Bibeln sedan 1982 och har lärt mig en del på vägen. Liksom du har mitt liv berikats på olika sätt, vilket fått mig inse att det finns olika sätt att se på saker och ting. Ingen människa eller tradition äger eller kan förklara den fulla sanningen om livet. Jag tror inte heller att vi kommer att förstå allt den dag vi möter Herren. Något måste även i saligheten skilja oss från Guds natur, annars blir vi Gud. Med noggranna studier menar jag faktiskt det som du förklarar. Det finns en hel del saker i Skriften som tillhör kulturen som den skrevs i. De är inte tillämpbara eller överförbara i bokstavlig mening i vår tid. Istället går det noggranna studiet ut på att hitta principen i texten och tillämpa den hermeneutiskt. Därför är jag inte bokstavstroende, trots att jag i min bekännelse betraktar Bibeln som Guds ord. Studiet av Bibeln får absolut inte stanna vid enbart det historiska. Att gå från Skriften till teologi är ett oerhört viktigt steg, därför måste det också ske på ett noggrant sätt. Jag kan få personliga tilltal från Herren genom Skriften, men det behöver inte innebära på något sätt att ett sådant budskap gäller alla, långt ifrån. När jag som lärare eller predikant talar till människor så är det det noggranna exegetiska arbetet som jag redovisar hermeneutiskt på ett relevant och ansvarsfullt sätt. Det är först i steget från Skriften till teologi som ett bibelord kan bli profetiskt i vår tid, och jag tror på det profetiska ordet och dess möjligheter att förvandla människor, men ett profetiskt ord innebär inte ett ansvarslöst utläggande av Skriften där andra får rätta till efteråt vad jag med en slarvig utläggning ställer till med. För att summera detta, är min uppfattning att det historiska är viktigt för vår förståelse av Bibeln, att det är principen i texten, inte bokstaven, som skall förkunnas. Men det får inte stanna i det historiska. Steget över till teologi måste ske för att Bibeln skall vara relevant idag. Men teologin skall baseras på det noggranna exegetiska arbetet i den context som texten har uppstått från.

Rolf: Det är ledsamt att det finns så många som är rädda för mångfaldens rikedom. Många håller ensidigt fast vid sitt eget sätt att tolka sanningen och intar försvarsposition inför dem som tänker och tolkar på ett annorlunda sätt. Vad beror rädslan på? Den tar ibland ganska hätska former i debatterna där jag upplever att den som angrips ofta tiger och tar emot.

Stefan: Rädslan är ofta kopplat till identitet, och när identiteten hotas blir en del människor aggressiva. Man vill försvara det man alltid har trott, utan att vara villig att ompröva och lyssna. Fundamentalism är farlig eftersom den kräver att omgivningen skall vara som jag och tro som jag. Att det finns olika tolkningssätt på Bibeln kan erkännas men inte accepteras. Skulle det accepteras kan man inte hävda sitt eget sanningspåstående lika starkt längre. Möjligheten att att ha fel är och blir outhärdligt för vissa människor. I mitt sammanhang som forskare ifrågasätts det en hel del, vilket jag upplever till stora delar som något gott då det driver vår kunskapssökande framåt.

Rolf: I Pingstväckelsen har vi ofta förespråkat de andliga nådegåvornas betydelse, däribland profetians gåva. Vi har uppmuntrats att träda fram och frambära ”budskap från Herren”. Detta är Pingstväckelsens styrka eftersom det tillåter var och en att träda fram med ett budskap som inte är kopierat. Meningen är ju att det budskap som frambärs skall tolkas i samspel med de andras budskap. På det sättet har Pingstväckelsen haft sina största framgångar och blivit en folkrörelse där varje individ haft särskild betydelse. Stämmer det?

Stefan: Jag är ingen systematiker, utan exeget, vilket innebär att jag ägnar den mesta av min tid åt texten, inte dogmer eller filosofiska tankebyggnader. Inget fel i det senare, det är bara inte mitt fokus, så därför kan jag kanske inte ge dig ett tillfredsställande svar på den frågan. Men min egen uppfattning är att traditionellt inom Pingst har det varit öppet att pröva varandras nådegåvor, därmed tillåtit demokratiska former både i gudstjänsten och i församlingen för övrigt. Pingströrelsen har också historiskt betonat den personliga fria viljan, vilket inverkar på synen på individen i församlingen.

Rolf: Samtidigt innebär detta ett särskilt ansvar. Vad har man för motiv när man träder fram och säger: ”Så säger Herren..”? Vill man bli bekräftad? Vill man dominera eller utöva makt? Vill man tjäna Herren? Det finns så mycket i oss människor, som styr vårt beteende på både gott och ont. När man missbrukar de andliga nådegåvorna så förstör man människors förtroende och trovärdigheten skadas. Å andra sidan tror jag fortfarande att ett rätt bruk av nådegåvorna, utan grumliga motiv, kan bli kan bli till Guds rikes framgång. När missbruket av gåvorna får dominera uteblir ofta det rätta bruket. Vad kan det bero på?

Stefan: Bekräftelsebehovet hos oss människor är oftast väldigt stort, vilket gör att våra motiv också ofta inte är helt osjälviska. Den som talar i Herrens namn och förväntar att alla skall ta emot det som sådant utan prövning, utövar i min mening osund makt. Fråga var skiljelinjen mellan önskan att utöva makt och att tjäna är hårfin, något vi alla då och då blandar ihop. Jag tror ingen människa klarar att hantera för mycket auktoritet/makt i en ledarroll, utan att bli korrumperad. Det gäller både frälsta och icke frälsta människor. Makt liksom pengar tenderar att korrumpera. Samtidigt behövs både pengar och ledare, därför måste det finnas insikt från andra i allt som en ledare gör. Det finns undantag beträffande det privata, men även det måste skötas. Missbruk av nådegåvorna kan få otäcka konsekvenser. Se Korinterförsamlingen.

Rolf: Jag tycker att debatten i den kristna pressen ofta innehåller ett osakligt tyckande och då blir det svårt att förstå verkligheten. Man delar upp sig i olika läger där man försvarar sina intagna positioner i stället för att lyssna och förstå.

Stefan: Ja som sagt det handlar mycket om identitetfrågan, och att en person vill skydda den från yttre hot. Rädsla alltså.

Rolf: Beror rädslan på okunskap eller är den medvetet framkallad av dem som vill dominera över individens fria tänkande? Även om jag är fri att tänka vad jag vill, så måste ju min tolkning av sanningen växa fram i samspel med andra. Frågan är vem eller vad är det som påverkar.

Stefan: Okunskap är naturligtvis en orsak, men ibland vill inte en person veta eller förstå hur det ligger till. Det blir ett hot hur jag alltid har tänkt och tyckt. En attack mot ens egna grundvalar. Din beskrivning hur ens egen tolkning av sanning bör växa fram ansluter jag mig gärna till.

Rolf: Jag vill gärna tro på en ekumenik där man inte ställer villkoret att tolkningen av sanningen skall vara likformad. Det måste finnas olikheter, där vi respekterar dem som har en annan uppfattning.

Stefan: Det måste finnas utrymme för mångfalden. Det är det som enar, inte likformighet. Se Paulus bild på församlingen som en organisk kropp. Olika lemmar olika funktioner, men samma värde.

STORT TACK TILL STEFAN GREEN, SOM ÄR LÄRARE VID PINGSTRÖRELSENS TEOLOGISKA SEMINARIUM, FÖR SVAR PÅ OVANSTÅENDE FRÅGOR.

Webbmaster: Rolf Ericson