Lekskolan vid Oxelbergen, från mitten av 1940-talet
I SKOLAN OCH PÅ MIN FÖRSTA ARBETSPLATS
Årskurs 5 vid Kristinaskolan med Magister Georg Palmborg
Efter fem år i folkskolan började jag vid Norrköpings högre allmänna läroverk. Vid läroverket fanns många auktoritära lärare. En av dem var Kapten Krook, fd. officer. Hans titel var Gymnastikdirektör. Han undervisade oss pojkar i hur man uppför sig när man hälsar på en förbipasserande vuxen. Vi fick marschera runt i gymnastiksalen med mössorna på våra huvuden. Varje gång vi passerade honom skulle vi lyfta på mössorna på ett särskilt manér.Vi fick verkligen lära oss ordning och uppförande av honom.
Det var skillnad på reglerna då och nu. Respekt skulle visas särskilt till äldre människor och damer. Den som var framfusig skulle tuktas. Det var mycket vanligt med kroppsaga både i skola och hem.
Efter skolan arbetade jag en kort tid i bageri, och sedan som kontorsbud vid Hernia limfirman. Jag fick hämta posten i firmans postbox vid stadens största postkontor, och se till att den kom till respektive avdelning i god tid. Sedan skulle övriga bank,post och tullärenden uträttas. Jag fick besöka företag med kravbrev, och inkassera uteblivna betalningar. För det mesta cyklade jag, men när jag skulle hämta pengar ifrån banken, fick jag lov att ta spårvagnen. Det kunde ibland röra sig om mycket stora belopp. Rån och överfall var sällsynta på den tiden. I mitt betyg från Hernia står det bl.a.: "Han har alltid visat sig ärlig och intresserad..."
SÅNG OCH MUSIK OCH FÖRSAMLINGSLIV
Sionförsamlingens blåsorkester i Norrköping 1959 med sin ledare Elof Adolfsson, där jag spelade bastuba. På fotot finns fyra blivande yrkesmusiker. En av dem, Bengt "Bebbe" Eklund blev Professor i trumpet. Det var musikalisk skolning redan då.
HÄR SER NI DE GLADA GRABBARNA I SION
All min fritid ägnade jag åt församlingsverksamhet. I söndagsskolan, blåsorkestern, där jag spelade bastuba, i mandolinorkestern, ungdomssträngmusiken, strängmusiken där jag spelade kontrabas. Vi hade många duktiga sång och musikledare vid denna tid. Bl.a. Elof Adolphson, som var bror till den kände skådespelaren Edvin Adolphsson. Det var Elof som uppmuntrade mig att på egen hand lära mig spela kontrabas. Det var också under hans tid som jag kom med i blåsorkestern.
Överallt drog vi sjungande fram och det var liv och rörelse och mycket ungdom.
Mandolinorkestern med sin ledare Kurt Teglund. Jag spelade kontrabas.
Efter några år som kontorist i Norrköping flyttade jag till Lindesberg. Där fick jag hjälpa till i pingstförsamlingens verksamhet.Liberiamissionären Manne Paulsson var pastor i Lindesberg. Han ordnade så att jag fick arbete som som verkstadskontorist på en bilverkstad där jag skötte tidsstämplingen av montörernas arbetskort, skrev fakturor, räknade ut löner och förde statistik. Men min fritid ägnade jag åt församlingsarbete.
Fortsättning på Här är mitt liv.